Scenframtradande och mask i foten.
Efter en del drama ar vi fortfarande kvar pa Koh Lanta. Dramat i fraga ar att Jonatans aldsta bror har fatt dengue-feber. Han har legat inlagd pa sjukan i tva natter och har varit riktigt dalig, men han skrevs tydligen ut idag sa det verkar som om det ar pa battringsvagen. Dengue-febern har fatt familjen Rolfer att tanka om lite och det blir nog nagra dagar fler an raknat pa Koh Lanta, iaf for deras del. Hursomhelst lutar det att jag och Jonne drar ner till Koh Lipe i overmorgon. Sen far vi se hur Jonatan gor.
Igar var den dynamiska trion iaf ivag pa en ny visa-run med var egen privatchauffor Mr Lois. Kanns skont att fa det gjort aven om det inte ar jattekul att sitta i en bil en hel dag har nere.
Under tiden som vi har varit har pa Koh Lanta har vi spenderat de flesta kvallarna pa Why Not Bar i Kantiang bay. Jonne, Palle och Hanna kanner sen tidigare en hel del av folket som jobbar dar och aven agaren Poli. Why Not Bar har varje kvall livemusik, tre thai-killar (en pa sang, en pa elgura och en pa aukustisk gura) spelar varje kvall lite klassiska rockhits uppbackade av en trummaskin. Efter att dom har spelat klart brukar dom fraga om nagon annan vill spela nagot. Vi blev tillfragade eftersom dom sen tidigare visste att Jonne var en riktig fena pa gitarr. Sa forsta kvallen spelade vi tva sakra kort: Save tonight - Eagle-Eye Cherry och Wish you were here - Pink Floyd. Jag sjong och Jonatan och Jonne spelatde gitarr. Det mottogs riktigt bra av publiken pa ca 60 pers och Poli bokade in att vi skulle spela lite fler latar foljande kvall, mot en hel del gratis dricka som betalning. Kapom! sa vi. Sa nasta kvall spelade vi foljande latar:
Don't panic - Coldplay
Heart of gold - Neil Young (ombligatorisk harmonica-spelande, sjalvklart)
Flake - Jack Johnson
Dancing in the moonlight - Thin Lizzy
Pink Floyd - Wish you were here
Vi hade nagra latar till men valde att folja nagon form av "better safe than sorry"-filosofi och korde latar som vi visste att vi kunde. Succen var ett faktum (bland andra var en stor grupp med unga thailandskor fran Bangkok valdigt fortjusta, var av en senare skickade fram en man for att fraga om ett idolfoto pa mig tillsammans med henne, da hon var for blyg for att fraga sjalv. Jag gjorde mitt basta for att inte le som Nick Carter under Backstreet Boys storhetsperiod). Poli sa att vi fick jobba nasta high season om vi ville. Lonen skulle besta av mat, logi, alkohol, nagra bath samt "very many ladies if you play in a band". Lite lockande later det ju, men vi far se hur det blir med den saken.
Nu over till nagot helt annat. Maskar har borjat leva i min vanstra fot! Symptomen yttrar sig pa det viset att tunna, slingriga, roda marken har uppstod mitt pa fotsulan samt under langtan. Dom ser inte bara skumma ut utan kliar aven nagot over javligt. Det ar ungefar som kanslan nar den varsta smartan efter ett getingstick har lagt sig, och den dar kliande varken tar vid. Jag svangde forbi ett apotek uppe i Saladan flickan bakom disken sa, "Yeeees, worms!". "Discusting.." sa jag. Flickan kontrade da med "No worry, eat tablets, three days and the worms are very ded!". Sagt och gjort, sa nu ar kuren paborjad. Vi far hoppas att flickan har ratt.
Puss och hej.
Igar var den dynamiska trion iaf ivag pa en ny visa-run med var egen privatchauffor Mr Lois. Kanns skont att fa det gjort aven om det inte ar jattekul att sitta i en bil en hel dag har nere.
Under tiden som vi har varit har pa Koh Lanta har vi spenderat de flesta kvallarna pa Why Not Bar i Kantiang bay. Jonne, Palle och Hanna kanner sen tidigare en hel del av folket som jobbar dar och aven agaren Poli. Why Not Bar har varje kvall livemusik, tre thai-killar (en pa sang, en pa elgura och en pa aukustisk gura) spelar varje kvall lite klassiska rockhits uppbackade av en trummaskin. Efter att dom har spelat klart brukar dom fraga om nagon annan vill spela nagot. Vi blev tillfragade eftersom dom sen tidigare visste att Jonne var en riktig fena pa gitarr. Sa forsta kvallen spelade vi tva sakra kort: Save tonight - Eagle-Eye Cherry och Wish you were here - Pink Floyd. Jag sjong och Jonatan och Jonne spelatde gitarr. Det mottogs riktigt bra av publiken pa ca 60 pers och Poli bokade in att vi skulle spela lite fler latar foljande kvall, mot en hel del gratis dricka som betalning. Kapom! sa vi. Sa nasta kvall spelade vi foljande latar:
Don't panic - Coldplay
Heart of gold - Neil Young (ombligatorisk harmonica-spelande, sjalvklart)
Flake - Jack Johnson
Dancing in the moonlight - Thin Lizzy
Pink Floyd - Wish you were here
Vi hade nagra latar till men valde att folja nagon form av "better safe than sorry"-filosofi och korde latar som vi visste att vi kunde. Succen var ett faktum (bland andra var en stor grupp med unga thailandskor fran Bangkok valdigt fortjusta, var av en senare skickade fram en man for att fraga om ett idolfoto pa mig tillsammans med henne, da hon var for blyg for att fraga sjalv. Jag gjorde mitt basta for att inte le som Nick Carter under Backstreet Boys storhetsperiod). Poli sa att vi fick jobba nasta high season om vi ville. Lonen skulle besta av mat, logi, alkohol, nagra bath samt "very many ladies if you play in a band". Lite lockande later det ju, men vi far se hur det blir med den saken.
Nu over till nagot helt annat. Maskar har borjat leva i min vanstra fot! Symptomen yttrar sig pa det viset att tunna, slingriga, roda marken har uppstod mitt pa fotsulan samt under langtan. Dom ser inte bara skumma ut utan kliar aven nagot over javligt. Det ar ungefar som kanslan nar den varsta smartan efter ett getingstick har lagt sig, och den dar kliande varken tar vid. Jag svangde forbi ett apotek uppe i Saladan flickan bakom disken sa, "Yeeees, worms!". "Discusting.." sa jag. Flickan kontrade da med "No worry, eat tablets, three days and the worms are very ded!". Sagt och gjort, sa nu ar kuren paborjad. Vi far hoppas att flickan har ratt.
Puss och hej.
Kommentarer
Postat av: Mathieu
Ni har ju även en sugen trummis. Ruggigt söjft med en Asiantour.
Postat av: Bönjamän
Och en manager
Postat av: Kull
Samt en trogen groupie
Trackback
