Andra delen av resan.
Railay oh Railay!
Efter Koh Tao lämnade vi östra sidan av södra Thailand för att åka över till Andamankusten. Väl framme på Railay lyckades hitta boende ganska fort, även om jag, Lotta och Johan fick sällskap i vårt rum av en hel del feta kackerlackor. Efter en natt i kackerlacksrummet fick vi dock byta till ett fräschare.
Jag tror att det var hela åtta år sedan jag var på Railay, och det var lika fint som jag minns det, förutom att det var mycket mer folk! Man kan inte riktigt vänja sig vid hur otroligt annorlunda och vackert det är med dom nästan helt lodräta, hundratals meter höga bergen som omsluter halvön.
På Railay hann vi med lite hobbyklättring till lagunen och en viewpoint, kajakpaddling och en båt utflykt till Koh Poda och Chicken Island. Båtutflykten delade vi med en trevlig norrman och en trevlig vietnames (båda två hade Johan fått kontakt med på Grinder) och en ganska tråkig irländare (som vi träffat på fyllan).
Vi gick även på nattlig skogsutflykt för att gå över till Tonsai som är en grannstrand till Railay west. Väl där åt vi thaimat och förundrades en del över hur jävla flummigt allt var. Hela byn och stranden kändes nästan som en parodi på hippie/strand/flum-turism. Men när man väl vant sig vid det var en mycket mysig afton.
Sedan vi blev bara fem i resesällskapet har vi även spelat en hel del Yatzy och plump. Jag är bäst av alla på Yatzy, men Johan har hittills dominerat plumpen. Tjejerna vet jag inte vad dom hållet på med.
Nu, efter tiden i Railay, har vi tagit oss ända ner till Koh Lipe. Finns att skriva om det redan nu, men det sparar jag till nästa inlägg! Blir om ett par dagar!
Nu ska vi kolla film på en bar. Dom visar Truman show, en riktigt guldrulle. Tror alla andra är för bakis för att dricka Chang ikväll men tror inte det stoppar mig. Puss och kram!
Efter Koh Tao lämnade vi östra sidan av södra Thailand för att åka över till Andamankusten. Väl framme på Railay lyckades hitta boende ganska fort, även om jag, Lotta och Johan fick sällskap i vårt rum av en hel del feta kackerlackor. Efter en natt i kackerlacksrummet fick vi dock byta till ett fräschare.
Jag tror att det var hela åtta år sedan jag var på Railay, och det var lika fint som jag minns det, förutom att det var mycket mer folk! Man kan inte riktigt vänja sig vid hur otroligt annorlunda och vackert det är med dom nästan helt lodräta, hundratals meter höga bergen som omsluter halvön.
På Railay hann vi med lite hobbyklättring till lagunen och en viewpoint, kajakpaddling och en båt utflykt till Koh Poda och Chicken Island. Båtutflykten delade vi med en trevlig norrman och en trevlig vietnames (båda två hade Johan fått kontakt med på Grinder) och en ganska tråkig irländare (som vi träffat på fyllan).
Vi gick även på nattlig skogsutflykt för att gå över till Tonsai som är en grannstrand till Railay west. Väl där åt vi thaimat och förundrades en del över hur jävla flummigt allt var. Hela byn och stranden kändes nästan som en parodi på hippie/strand/flum-turism. Men när man väl vant sig vid det var en mycket mysig afton.
Sedan vi blev bara fem i resesällskapet har vi även spelat en hel del Yatzy och plump. Jag är bäst av alla på Yatzy, men Johan har hittills dominerat plumpen. Tjejerna vet jag inte vad dom hållet på med.
Nu, efter tiden i Railay, har vi tagit oss ända ner till Koh Lipe. Finns att skriva om det redan nu, men det sparar jag till nästa inlägg! Blir om ett par dagar!
Nu ska vi kolla film på en bar. Dom visar Truman show, en riktigt guldrulle. Tror alla andra är för bakis för att dricka Chang ikväll men tror inte det stoppar mig. Puss och kram!
Koh Tao med hela gruppen.
Mycket visar sig ha förändrats på Koh Tao på fäder fem år sen jag var här sist. Själva utelivet på Sairee beach upplever jag som ungefär 10 ggr mer hektiskt nu. Om detta är en fullständig sanning eller om det handlar om att jag är äldre låter jag vara osagt. Dock kan jag med säkerhet säga att ön är mycket mer exploaterad nu. August som vara här för tre år sedan upplever även han samma sak. Överallt finns barer, shoppar och minimarts. Restaurangerna är många och serverar mat med influenser från hela världen (vi har bl.a. ätit mexikanskt, italienskt och australiskt). På sätt å vis är det lite tråkigt när det genuina försvinner, samtidigt som jag själv mer än de flesta har varit med och bidragit till detta med alla mina resor till Thailand. Men det är väl så. Är något otroligt fint så kommer vi, turisterna.
För det är ju det Koh Tao, otroligt fint. Bland det allra finaste jag sett i Thailand, när allt kommer omkring. Vi har hunnit se mycket av det fina under den dryga veckan vi har varit här. Vi har låt båtutflykt till Nang Yuan, omnämnd som en av världens finaste öar. Väl där var det trångt med folk men under eftermiddagen blev det lite lugnare.
Jag, Danielle, Lotta och August hyrde moppe en dag och åkte runt på den sydöstra delen av ön. Mycket branta backar och lite blåsigt men i det hela en riktigt gulddag.
Många slappa dagar på stranden har det även blivit. Tyvärr har de allra flesta av oss upplevt en del illamående och krämpor så det är inte alltid vi har varit hela gänget samlade.
Vi gjorde ett tappert försök att åka allihop med longtail runt ön sista dagen. Tyvärr blev Robyn sjösjuk efter första stoppet och fick ta en taxi hem. Positivt var att vi innan dess allihop hann snorkla med hajar. Dom finns kvar på samma plats som förra resan.
Idag åkte halva gruppen hem, nu är det bara jag, Elina, Lotta, Johan och Camilla kvar. Kommer sakna Danielle, och dom andra med såklart. Samtidigt är det skönt att vara en liten mindre grupp när man ska bestämma saker. Känns lite som det är en ny resa som börjar nu. Än så länge har den första resan varit guld!
För det är ju det Koh Tao, otroligt fint. Bland det allra finaste jag sett i Thailand, när allt kommer omkring. Vi har hunnit se mycket av det fina under den dryga veckan vi har varit här. Vi har låt båtutflykt till Nang Yuan, omnämnd som en av världens finaste öar. Väl där var det trångt med folk men under eftermiddagen blev det lite lugnare.
Jag, Danielle, Lotta och August hyrde moppe en dag och åkte runt på den sydöstra delen av ön. Mycket branta backar och lite blåsigt men i det hela en riktigt gulddag.
Många slappa dagar på stranden har det även blivit. Tyvärr har de allra flesta av oss upplevt en del illamående och krämpor så det är inte alltid vi har varit hela gänget samlade.
Vi gjorde ett tappert försök att åka allihop med longtail runt ön sista dagen. Tyvärr blev Robyn sjösjuk efter första stoppet och fick ta en taxi hem. Positivt var att vi innan dess allihop hann snorkla med hajar. Dom finns kvar på samma plats som förra resan.
Idag åkte halva gruppen hem, nu är det bara jag, Elina, Lotta, Johan och Camilla kvar. Kommer sakna Danielle, och dom andra med såklart. Samtidigt är det skönt att vara en liten mindre grupp när man ska bestämma saker. Känns lite som det är en ny resa som börjar nu. Än så länge har den första resan varit guld!
Koh Phangan 2.0
Jag som lovade att skriva ofta får väl helt enkelt konstatera att jag hittills har misslyckats med detta. Anledning har varit händelserika dagar och en hel del dåligt WiFi.
Full Moon party blev som väntat ganska stökigt. Vi satte oss dock hela gänget i en liten ring utanför den mustigaste folkmassan under själva partyt. Detta bidrog till att vi alla hade en rendezvous point när någon hade försvunnit iväg på egna äventyr. Vi lyckades ändå inte hålla ihop hela gänget men som av en magisk slump hamnade vi alla på samma taxi hem ungefär vid fem-rycket.
Resterande dagar på Koh Phangan har vi hunnit med två taxi utflykter. En till Mae Haad, en fin strand med en passage som leder över till en liten ö vid lågvatten. På Mae Haad åt vi stark mat och drack en hel del öl.
Den andra utflykten gick med taxi till lite olika platser på ön. Vi hann med; strand, matmarknad, djungel/vattenfall och ett tempel. Mycket trevligt!
Nu har vi lämnat Koh Phangan för Koh Tao och vår vän Karl-August har anslutit. Resan över till ön var rätt så vidrig med många passagerare som spydde. Jag själv klarade med från sjösjuka men en fransman spydde på mig och Danielle. Jag fick lite kräks på mitt arm och mitt ben, med några stänk i ansiktet. Han skämdes och bad om ursäkt. "Not your fault!" sa jag. Som leg. sjuksköterska är man ju ganska cool, häftig och van vid spyor.
De två första dagarna här bor vi jättelyxigt eftersom det var helt fullbokat på de ca 20 andra ställena vi kollade på, men imorn byter vi till något billigare. Jag och Danielle funderar så huvudena värker om vi ska ta dykcert eller inte. Vore ju väldigt kul att passa på när vi väl är här, samtidigt som det tar ca 3-4 dagar som vi missar med andra roligheter. Vi måste ta ett beslut ikväll helt enkelt.
Just nu ligger jag själv vid poolen och dricker öl. Alla andra tar massage. Inte min kopp te, men jag kanske borde testa. Mycket snack om det där ju.
Ska försöka skriva snart igen. Puss och kram!
Full Moon party blev som väntat ganska stökigt. Vi satte oss dock hela gänget i en liten ring utanför den mustigaste folkmassan under själva partyt. Detta bidrog till att vi alla hade en rendezvous point när någon hade försvunnit iväg på egna äventyr. Vi lyckades ändå inte hålla ihop hela gänget men som av en magisk slump hamnade vi alla på samma taxi hem ungefär vid fem-rycket.
Resterande dagar på Koh Phangan har vi hunnit med två taxi utflykter. En till Mae Haad, en fin strand med en passage som leder över till en liten ö vid lågvatten. På Mae Haad åt vi stark mat och drack en hel del öl.
Den andra utflykten gick med taxi till lite olika platser på ön. Vi hann med; strand, matmarknad, djungel/vattenfall och ett tempel. Mycket trevligt!
Nu har vi lämnat Koh Phangan för Koh Tao och vår vän Karl-August har anslutit. Resan över till ön var rätt så vidrig med många passagerare som spydde. Jag själv klarade med från sjösjuka men en fransman spydde på mig och Danielle. Jag fick lite kräks på mitt arm och mitt ben, med några stänk i ansiktet. Han skämdes och bad om ursäkt. "Not your fault!" sa jag. Som leg. sjuksköterska är man ju ganska cool, häftig och van vid spyor.
De två första dagarna här bor vi jättelyxigt eftersom det var helt fullbokat på de ca 20 andra ställena vi kollade på, men imorn byter vi till något billigare. Jag och Danielle funderar så huvudena värker om vi ska ta dykcert eller inte. Vore ju väldigt kul att passa på när vi väl är här, samtidigt som det tar ca 3-4 dagar som vi missar med andra roligheter. Vi måste ta ett beslut ikväll helt enkelt.
Just nu ligger jag själv vid poolen och dricker öl. Alla andra tar massage. Inte min kopp te, men jag kanske borde testa. Mycket snack om det där ju.
Ska försöka skriva snart igen. Puss och kram!
Framme.
Igår kom vi äntligen fram till Koh Phangan. Resan gick egentligen kanon, men i vanlig ordning hade undertecknad svårt att somna på flyg osv. så det blev nästan 30 timmar utan sömn igår.
Jag och Danielle checkade in i en bungalow som till vår glädje visade sig ligga tio meter från stranden. Ligger faktiskt i sängen och hör vågorna nu, inte illa. Resten av vår reseskara bor på ett hotell ett par hundra meter bort. Det var tydligen också schysst, kul för dom! Dom har pool, det har inte vi. Vi har balkong/uteplats, det har inte dom. Så ikväll blir det lite förfest hemma hos oss innan vi åker iväg till andra sidan ön för att titta på Full Moon. Just titta på för vi väl se hur det blir med. Jag kanske deltar också (förmodligen självklart) men jag har ju gjort det där en gång och känner mig lite mätt sedan dess. Men jag får väl låtsas att jag är 20 ung och fräsch igen.
Nu ska jag gå till Sleven och köpa en nudelkopp till frukost! Hej!
Jag och Danielle checkade in i en bungalow som till vår glädje visade sig ligga tio meter från stranden. Ligger faktiskt i sängen och hör vågorna nu, inte illa. Resten av vår reseskara bor på ett hotell ett par hundra meter bort. Det var tydligen också schysst, kul för dom! Dom har pool, det har inte vi. Vi har balkong/uteplats, det har inte dom. Så ikväll blir det lite förfest hemma hos oss innan vi åker iväg till andra sidan ön för att titta på Full Moon. Just titta på för vi väl se hur det blir med. Jag kanske deltar också (förmodligen självklart) men jag har ju gjort det där en gång och känner mig lite mätt sedan dess. Men jag får väl låtsas att jag är 20 ung och fräsch igen.
Nu ska jag gå till Sleven och köpa en nudelkopp till frukost! Hej!
Halva vagen hem.
Nu ar vi i Qatar! I knappt fyra timmar till. Busigt.
Ikvall aker vi hem.
Ikvall aker vi hem. Planet gar fran Bangkok klockan 20:05 lokal tid. Efter en ca 6 timmar lang flygning till Doha kommer vi vara tvugna att sitta och hanga pa den trakiga flygplatsen dar i drygt 14 timmar. Sen bar det av hem till Stockholm pa den sista etappen. Egentligen borde jag kanske skriva nagot sista, storslaget sumeringsinlagg har men det orkar jag verkligen inte. Istallet kommer nagot mer lattsamt. En lista pa alla olsorter vi har arbetat oss igenom under hela resans gang! Hall till godo!
Chang (Thai)
Chang draught (Thai) *Faktiskt en flaskol, trots namnet.
Singha (Thai)
Cheers (Thai)
San Miguel (Thai, Vietnam)
Heineken (Thai, Vietnam, Malaysia)
Tiger (Thai, Vietnam, Kambodja, Malayasia)
Larue (Vietnam)
Bia Hanoi (Vietnam)
333 "Bababa" (Vietnam)
Bia Hoi (Vietnam)
Halida (Vietnam)
Sai gon (Vietnam)
Zorok (Vietnam)
BGI (Vietnam)
Huda (Vietnam)
Dan Viet (Vietnam)
Angkor (Kambodja)
Anchor (Kambodja)
Klang (Kambodja)
Special (Kambodja)
Royalgo (Kambodja)
Crown (Kambodja)
Gold (Kambodja)
Black panther (Kambodja)
Myanmar lagerbeer (Malaysia)
Skol (Malaysia)
Sapporo (Malaysia)
Royal Stout (Malaysia)
Carlsberg (Malaysia, Laos)
Beerlao (Laos)
Beerlao Dark (Laos)
32 st. Inte-illa-hinkat!
Chang (Thai)
Chang draught (Thai) *Faktiskt en flaskol, trots namnet.
Singha (Thai)
Cheers (Thai)
San Miguel (Thai, Vietnam)
Heineken (Thai, Vietnam, Malaysia)
Tiger (Thai, Vietnam, Kambodja, Malayasia)
Larue (Vietnam)
Bia Hanoi (Vietnam)
333 "Bababa" (Vietnam)
Bia Hoi (Vietnam)
Halida (Vietnam)
Sai gon (Vietnam)
Zorok (Vietnam)
BGI (Vietnam)
Huda (Vietnam)
Dan Viet (Vietnam)
Angkor (Kambodja)
Anchor (Kambodja)
Klang (Kambodja)
Special (Kambodja)
Royalgo (Kambodja)
Crown (Kambodja)
Gold (Kambodja)
Black panther (Kambodja)
Myanmar lagerbeer (Malaysia)
Skol (Malaysia)
Sapporo (Malaysia)
Royal Stout (Malaysia)
Carlsberg (Malaysia, Laos)
Beerlao (Laos)
Beerlao Dark (Laos)
32 st. Inte-illa-hinkat!
En problemfri tillvaro.
Nu nar hemresan borjar narma sig har man borjat tanka pa vad det faktiskt ar vi haller pa med har i pa resan. Vi gor precis vad vi vill! Och vetskapen om att man inte kommer leva sahar speciellt lange till ger oss inte sa lite angest.
Har kommer en liten lista pa vilka problem som vi kan stallas infor har i Thailand.
- Fan, jag har ingen ren t-shirt. Nu maste jag hitta den som ar minst smutsig sa att jag har en for idag.
- Ska vi dricka ol ikvall igen?
- Vilken restaurang ska vi ata pa idag?
- Vilken mat ska jag ata? Ar jag hungrig verkligen?
- Ska jag ga upp ur sangen eller ska jag ligga kvar en timme till?
- Ska jag bada eller ar det skonare att vara torr?
- Vilken musik ska vi lyssna pa ute pa verandan?
- Ska jag ga och lagga mig eller ska jag vara vaken?
- Orkar jag ga ner och titta pa den underbara solnedgangen, 250 meter bort?
- Vilken dag ar det idag?
Listan kan goras lang. Det ar ett hart liv vi lever...
Koppan och Lanta, del tva.
Nu var det daligt langesen jag skrev igen.
Efter Koh Tao delades hela ganget upp. Mirjam och alexandra akte pa vidare aventyr upp till Laos, jens och Ludde stannade kvar for att lara sig att dyka och Jonne och Jonatan akte tillbaka till vastra sidan av Thailand igen for att hanga pa Koh Jum. Kvar var jag och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Som tur var traffade jag min klasskompis fran gymnasiet, Zara, och hennes kompis Rebecca som hade planerat att dom skulle till Koh Phangan efter Koh tao. Eftersom jag kande att det var synd och skam att vi inte sag mer han Fullmoonstranden senast vi var dar bestamde jag mig for att hanga med i nagra dagar.
Vi valde att bo pa en lugn strand som heter Haad Salat uppe i nordostra delen av on. Dar hittade vi ett riktigt skont boende med skona thaiare och den hittills mest intresseanta fireshow jag nansin sett.
Vi hyrde aven moppar en dag for att se mer av on, sa det kandes bra.
Nu ar den manliga delen av den tidigare sjumannagruppen som forst slot upp pa Koh Phangan aterforenade. Jag, Jonatan, Jonne, Jens och Ludde bor nere pa Kantiang bay pa Koh Lanta for nagra dagar nu. Planen ar val egentligen att inte ha nagon plan utan att bara sola och slappa. Det ar mycket mojligt at vi aker pa nagon battur eller liknande for att inte vara ryggar ska vaxa fast i sangen eller pa stranden.
Vi har inte helt bestamt nar vi lamnar solen och beger oss upp till Bangkok men det lutar at att vi aker nattag antingen den andra eller den tredje. Det kanns jobbigt snart..
Efter Koh Tao delades hela ganget upp. Mirjam och alexandra akte pa vidare aventyr upp till Laos, jens och Ludde stannade kvar for att lara sig att dyka och Jonne och Jonatan akte tillbaka till vastra sidan av Thailand igen for att hanga pa Koh Jum. Kvar var jag och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Som tur var traffade jag min klasskompis fran gymnasiet, Zara, och hennes kompis Rebecca som hade planerat att dom skulle till Koh Phangan efter Koh tao. Eftersom jag kande att det var synd och skam att vi inte sag mer han Fullmoonstranden senast vi var dar bestamde jag mig for att hanga med i nagra dagar.
Vi valde att bo pa en lugn strand som heter Haad Salat uppe i nordostra delen av on. Dar hittade vi ett riktigt skont boende med skona thaiare och den hittills mest intresseanta fireshow jag nansin sett.
Vi hyrde aven moppar en dag for att se mer av on, sa det kandes bra.
Nu ar den manliga delen av den tidigare sjumannagruppen som forst slot upp pa Koh Phangan aterforenade. Jag, Jonatan, Jonne, Jens och Ludde bor nere pa Kantiang bay pa Koh Lanta for nagra dagar nu. Planen ar val egentligen att inte ha nagon plan utan att bara sola och slappa. Det ar mycket mojligt at vi aker pa nagon battur eller liknande for att inte vara ryggar ska vaxa fast i sangen eller pa stranden.
Vi har inte helt bestamt nar vi lamnar solen och beger oss upp till Bangkok men det lutar at att vi aker nattag antingen den andra eller den tredje. Det kanns jobbigt snart..
Heldag med hela ganget.
Igar var en mysig dag. Vi hyrde moppe, akte vilse, kampade oss upp for lojligt branta sandvagar, badade pa skitfina strander, drack fruitshakes, snorklade med 1,5 m hajar, loste Thailandska problem "a'la moppeverkstad", spelade minigolf och hade filmkvall (eller jag och Jens sag Kung Fu Panda innan vi somnade).
Ikvall ar det konsert och stora kalla Elefanter som galler. Mycket mycket bra.
Battre sent an aldrig.
Nu var det lojligt lange sen jag skrev. Det har helt enkelt varit fullt upp sen senast. En kort resume kommer har:
Efter den tidigare omskrivna bussresan var vi i Luang Prabang i tre natter. Det var en mycket fin stad vars aldre delar ligger pa en liten halvo dar Mekong delar och ger vatten at en biflod vars namn jag inte kommer ihag. Vi tittade pa en del tempel och sag aven ett lojligt fint vattenfall som vi badade i.
Vi tog ganska tidigt det gigantiska beslutet att flyga fran Luang Prabang ner till Bangkok. Det var inte speciellt billigt, men vi kom fram till att det var vart det anda. Hade vi valt landvagen hade vi blivit tvugna att stanna i Vientiane i tva hela dygn pga visastrul. Aven det hade ju kostat en del pengar. Sa efter en okristligt, men klassiskt buddistiskt (buddistiska munkar gar upp varje morgon kl 5-6 for att fa mat) tidig morogon flog vi fran Luang Prabang till Bangkok vid 08:00. Det kandes lite absurt att vara dar pa knappt tva timmar nar det hade tagit flera dygn om vi tagit landvagen.
Val i Bangkok bokade vi nattbuss direkt ner till Koh Phangan, sa det blev bara 7-8 hektiska timmar pa Khao san road. Bussresan ner var skitttrakig och somnlos eftersom vi hamnade framfor resans hittills overlagset storsta idioter. Ett gang tatuerade dalmasar som satt och sop och skrek i baroverkropp hela natten. Nangang vid halv 5 pa morgonen gick dom ner for att snorta kokain pa busstoan. Obeskrivligt dumma i huvudet var dom. Man skamdes inte sa lite for att vara svensk just da.
Nar vi antligen kom fram till Koh Phangan motte vi upp med MIrjam och Alexandra som hade varit grymma och kollat upp boende at oss pa den annars valdigt fulla Haad Rin beach. Senare kom aven Jens och hans kompis Ludde for att sluta upp med oss. Sedan dess har vi mer eller mindre hallt ihop. Pa Koh Phangan blev det vaaaldigt mycket festande och det ar svart att ga in pa detaljer om sjalva fullmoon eftersom hela upplevelsen var rejalt sjuk. Tank er ett dansgolv (stranden) med drygt 10000 pers som haller pa i ett dygn sa kanske ni narmar er en bild av hur det var.
Idag har vi tagit oss till Koh tao och an sa lange har jag ingen riktigt uppfattning om on. Jag ar lite smasugen pa att hyra moppe imorn for att se mig omkring lite. Aterkommer mer om det senare.
Hajk Hajk!
Efter den tidigare omskrivna bussresan var vi i Luang Prabang i tre natter. Det var en mycket fin stad vars aldre delar ligger pa en liten halvo dar Mekong delar och ger vatten at en biflod vars namn jag inte kommer ihag. Vi tittade pa en del tempel och sag aven ett lojligt fint vattenfall som vi badade i.
Vi tog ganska tidigt det gigantiska beslutet att flyga fran Luang Prabang ner till Bangkok. Det var inte speciellt billigt, men vi kom fram till att det var vart det anda. Hade vi valt landvagen hade vi blivit tvugna att stanna i Vientiane i tva hela dygn pga visastrul. Aven det hade ju kostat en del pengar. Sa efter en okristligt, men klassiskt buddistiskt (buddistiska munkar gar upp varje morgon kl 5-6 for att fa mat) tidig morogon flog vi fran Luang Prabang till Bangkok vid 08:00. Det kandes lite absurt att vara dar pa knappt tva timmar nar det hade tagit flera dygn om vi tagit landvagen.
Val i Bangkok bokade vi nattbuss direkt ner till Koh Phangan, sa det blev bara 7-8 hektiska timmar pa Khao san road. Bussresan ner var skitttrakig och somnlos eftersom vi hamnade framfor resans hittills overlagset storsta idioter. Ett gang tatuerade dalmasar som satt och sop och skrek i baroverkropp hela natten. Nangang vid halv 5 pa morgonen gick dom ner for att snorta kokain pa busstoan. Obeskrivligt dumma i huvudet var dom. Man skamdes inte sa lite for att vara svensk just da.
Nar vi antligen kom fram till Koh Phangan motte vi upp med MIrjam och Alexandra som hade varit grymma och kollat upp boende at oss pa den annars valdigt fulla Haad Rin beach. Senare kom aven Jens och hans kompis Ludde for att sluta upp med oss. Sedan dess har vi mer eller mindre hallt ihop. Pa Koh Phangan blev det vaaaldigt mycket festande och det ar svart att ga in pa detaljer om sjalva fullmoon eftersom hela upplevelsen var rejalt sjuk. Tank er ett dansgolv (stranden) med drygt 10000 pers som haller pa i ett dygn sa kanske ni narmar er en bild av hur det var.
Idag har vi tagit oss till Koh tao och an sa lange har jag ingen riktigt uppfattning om on. Jag ar lite smasugen pa att hyra moppe imorn for att se mig omkring lite. Aterkommer mer om det senare.
Hajk Hajk!
VIP-Buss i Laos..
Det ar tydligt att vi har olika uppfattningar om vad VIP innebar i olika delar av varlden. Jag och Jonatan har idag fardats med VIP-Buss mellan staderna Vang Vieng och Luang Prabang.
Nar vi forst kom till busstationen var bussen redan full av manniskor, men jag tankte anda att det kunde vara smart med ett toabesok innan den sex timmar langa bussresan (las plus minst nagon timme, ALLTID i asien). Nar jag sedan kom tillbaka till bussen fanns det inga lediga saten kvar, trots att klockan annu inte hade slagit 10:00 da bussen skulle ga. Jonatan hade lyckats klamma sig ner i ett sate langst bak i mitten. Jag tittade undrande pa herren som tog emot folks biljetter. "Oh, full. Sorry. Wait, you sit here!". Mannen pekar da pa ett litet, utfallbart sate som brukar finnas allra langst fram i vissa bussar. Satet var allt annat an inbjudande med benutrymme som hade skavt knana av vilken tioarig Laoflicka som helst. Ryggstodet lutade, men at fel hall, sa att man var tvungen att sitta med ryggen i en svagt framatbojd position hur man an gjorde. Jaha, vad fan gor man? Dom kommer ju knappast trolla fram ett nytt sate och vad hjalper det att klaga. Sa jag slog mig ner och onskade att jag hade en langd som mer motsvarar medellangden i Laos an i Sverige.
Det var nu det riktigt intressanta borjade. Jag far order att resa pa mig (eftersom min stol maste fallas upp och jag ga ut ur bussen sa fort dorren oppnas. Sa mycket for mina planer om somn..). Nu ska det in locals pa bussen, det ar namligen bara turister som har ratt till ett riktigt sate. Sa man lyfter pa plaststolar for tre personer i mitt uppgangen, plus att en kille valjer att stalla sig i trappen till bussdorren, ca tre cm brevid mig. Han ler och ger tummen upp, nu aker vi! Sa dar sitter jag, i mitt minimala obekvama sate, med 7 timmars resa framfor mig, inklamd mellan chaufforen, en man pa en plaststol samt en kille staendes i praktiken pa mig. Det hela var sa komiskt att jag inte ens kunde bli sur. Nu kan det iaf inte bli varre. Eller..
Efter ca tjugo minuter stannar vi till vid vagkanten dar det star ca 15 barn och ett gang foraldrar. Barnen ar smutsiga, glada och lojligt gulliga i alla aldrar. Det visar sig att tre barn, deras foraldrar, ytterligare tva vuxna samt fyra gigantiska sackar med ris ska in i bussen. Det finns ju ingen mer plats?! "Joda, in med nagra plastspallar till, nagon kan sitta i knat, det gar att sitta tva brevid han morkhariga turisten langst fram pa golvet, osv..". Sa jag hjalper att bara in ungar och rissackar i bussen sa gott jag kan. En hel del aldre turister i bussen borjar nu gnalla, men laoitsierna (hur fan sager man??) bara garvar. Jag garvar ocksa och kanner mig lite som en i ganget, jag sitter ju fan sa mycket varre en den dar feta fransosen som har ett eget sate(!) vid fonstret.
Vagen mellan Vang Vieng och Luang Prabang er en san dar extrem serpentinvag som gar over ett bergsmassiv med flera toppar som latt nar over tvatusen meter. Jag har till min fordel att sitta langst fram sa att jag kan folja vagen och njuta extra mycket av utsikten som ar helt sjuk. Trakigt nog klarar inte de sma barnen av alla svangar lika bra som de vuxna, och snart spyr alla tre och grater i kapp en halv meter bakom min axel. Jag duckar for spyorna och hjalper till att skicka plastpasar och papperstussar till de stackars foraldrarna som gor allt vad dom kan for att fa barnen att ma battre.
Efter sju drygt sju timmar, en overkord hund och en overkord anka var vi antligen framme. Den helt klart sjukaste bussresan hittills i mitt liv, eller som en brittiskt forfattare sa under en kisspaus "Thats just a good hardcore Lao-experience for you, mate!".
Nar vi forst kom till busstationen var bussen redan full av manniskor, men jag tankte anda att det kunde vara smart med ett toabesok innan den sex timmar langa bussresan (las plus minst nagon timme, ALLTID i asien). Nar jag sedan kom tillbaka till bussen fanns det inga lediga saten kvar, trots att klockan annu inte hade slagit 10:00 da bussen skulle ga. Jonatan hade lyckats klamma sig ner i ett sate langst bak i mitten. Jag tittade undrande pa herren som tog emot folks biljetter. "Oh, full. Sorry. Wait, you sit here!". Mannen pekar da pa ett litet, utfallbart sate som brukar finnas allra langst fram i vissa bussar. Satet var allt annat an inbjudande med benutrymme som hade skavt knana av vilken tioarig Laoflicka som helst. Ryggstodet lutade, men at fel hall, sa att man var tvungen att sitta med ryggen i en svagt framatbojd position hur man an gjorde. Jaha, vad fan gor man? Dom kommer ju knappast trolla fram ett nytt sate och vad hjalper det att klaga. Sa jag slog mig ner och onskade att jag hade en langd som mer motsvarar medellangden i Laos an i Sverige.
Det var nu det riktigt intressanta borjade. Jag far order att resa pa mig (eftersom min stol maste fallas upp och jag ga ut ur bussen sa fort dorren oppnas. Sa mycket for mina planer om somn..). Nu ska det in locals pa bussen, det ar namligen bara turister som har ratt till ett riktigt sate. Sa man lyfter pa plaststolar for tre personer i mitt uppgangen, plus att en kille valjer att stalla sig i trappen till bussdorren, ca tre cm brevid mig. Han ler och ger tummen upp, nu aker vi! Sa dar sitter jag, i mitt minimala obekvama sate, med 7 timmars resa framfor mig, inklamd mellan chaufforen, en man pa en plaststol samt en kille staendes i praktiken pa mig. Det hela var sa komiskt att jag inte ens kunde bli sur. Nu kan det iaf inte bli varre. Eller..
Efter ca tjugo minuter stannar vi till vid vagkanten dar det star ca 15 barn och ett gang foraldrar. Barnen ar smutsiga, glada och lojligt gulliga i alla aldrar. Det visar sig att tre barn, deras foraldrar, ytterligare tva vuxna samt fyra gigantiska sackar med ris ska in i bussen. Det finns ju ingen mer plats?! "Joda, in med nagra plastspallar till, nagon kan sitta i knat, det gar att sitta tva brevid han morkhariga turisten langst fram pa golvet, osv..". Sa jag hjalper att bara in ungar och rissackar i bussen sa gott jag kan. En hel del aldre turister i bussen borjar nu gnalla, men laoitsierna (hur fan sager man??) bara garvar. Jag garvar ocksa och kanner mig lite som en i ganget, jag sitter ju fan sa mycket varre en den dar feta fransosen som har ett eget sate(!) vid fonstret.
Vagen mellan Vang Vieng och Luang Prabang er en san dar extrem serpentinvag som gar over ett bergsmassiv med flera toppar som latt nar over tvatusen meter. Jag har till min fordel att sitta langst fram sa att jag kan folja vagen och njuta extra mycket av utsikten som ar helt sjuk. Trakigt nog klarar inte de sma barnen av alla svangar lika bra som de vuxna, och snart spyr alla tre och grater i kapp en halv meter bakom min axel. Jag duckar for spyorna och hjalper till att skicka plastpasar och papperstussar till de stackars foraldrarna som gor allt vad dom kan for att fa barnen att ma battre.
Efter sju drygt sju timmar, en overkord hund och en overkord anka var vi antligen framme. Den helt klart sjukaste bussresan hittills i mitt liv, eller som en brittiskt forfattare sa under en kisspaus "Thats just a good hardcore Lao-experience for you, mate!".
Laos
Sista dagarna i KL strosade vi unt i staden och kolla pa gigantiska kopcentrum, pa china town och pa Malaysias nationalmoske. Dar fick vi en lang lektion om islam av en liten man som var oerhort kunnig (han citerade ordagrant stycken fran koranen samt nya och gamla testamentet hela tiden..). Mannen var valdigt saker pa sin sak, som var islam.
Nu ar vi i Laos och den mytomspunna staden Vang Vieng. Vi var tva natter i Vientiane och jag tyckte huvudstaden var mysig. Vi gjorde inte speciellt mycket dar utan tog det mesta lungt. Jag och Jonne gick och bowlade och det var lojligt jamt.
Vang Vieng ar en liten stad vi floden som bara kretsar kring backpackingtursim. Hit aker folk for att festa och for att testa pa tubing. Tubing gar ut pa att man hyr en uppblast innerslang pa ett traktordack, aker upp nagon km langst floden och sedan glider ner pa dacket for att besoka en massa stora barer som ligger med ca 50 m mellanrum. Vid barerna spelas sjukt hog musik och folk beter sig som folk gor nar man dricker buckets och valdigt manga ol. Varje bar har diverse linbanor, slanggungor och rutshckanor som man kan testa pa och slanga sig ut i vattnet. En bara har aven en stor pol dar man kan testa pa gyttjebrottning. Det hela later sakert ganska sjukt och simpelt (vilket det verkligen ar), men det ar ocksa lojligt kul.
Jonne belv allmant osugen pa att festa verkade det som, sa nu ar det bara jag och Jonatan i ett par dagar. Sen aker vi upp och stralar samman med Jonne i Luang Prabang dit han akte i morse. I Luang Prabang ska vi forsoka oss pa lite serios trekking ar det tankt. Har dessvarre hort att det ar lite for torrt for att alla fina vattenfall ska vara i toppform. Far se hur det ar med den saken.
Hejdoj!
Nu ar vi i Laos och den mytomspunna staden Vang Vieng. Vi var tva natter i Vientiane och jag tyckte huvudstaden var mysig. Vi gjorde inte speciellt mycket dar utan tog det mesta lungt. Jag och Jonne gick och bowlade och det var lojligt jamt.
Vang Vieng ar en liten stad vi floden som bara kretsar kring backpackingtursim. Hit aker folk for att festa och for att testa pa tubing. Tubing gar ut pa att man hyr en uppblast innerslang pa ett traktordack, aker upp nagon km langst floden och sedan glider ner pa dacket for att besoka en massa stora barer som ligger med ca 50 m mellanrum. Vid barerna spelas sjukt hog musik och folk beter sig som folk gor nar man dricker buckets och valdigt manga ol. Varje bar har diverse linbanor, slanggungor och rutshckanor som man kan testa pa och slanga sig ut i vattnet. En bara har aven en stor pol dar man kan testa pa gyttjebrottning. Det hela later sakert ganska sjukt och simpelt (vilket det verkligen ar), men det ar ocksa lojligt kul.
Jonne belv allmant osugen pa att festa verkade det som, sa nu ar det bara jag och Jonatan i ett par dagar. Sen aker vi upp och stralar samman med Jonne i Luang Prabang dit han akte i morse. I Luang Prabang ska vi forsoka oss pa lite serios trekking ar det tankt. Har dessvarre hort att det ar lite for torrt for att alla fina vattenfall ska vara i toppform. Far se hur det ar med den saken.
Hejdoj!
Malaysia
Nytt land, och ny tidszon markte vi efter ungefar ett dygn i Malaysia. Sa kan det ga.
Vi stannade i Langkawi i fyra natter. Jag sjalv kan inte redogora sa mycket fran dom dagarna eftersom jag spenderade den mesta av tiden pa rummet. Jag fick feber efter forsta natten och lag och fros som en hund trots att det var over 30 grader i rummet. Inge kul. Sjukdom holl i sig i princip tills vi lamnade Langkawi och har nu utvecklats till valdigt ostabil mage. Men men, ar man i asien i nastan 4 manader sa ar man.
Nu ar vi i Kuala Lumpur. Malaysias huvudstad kanns lite som en latsas-stad. Pa dagen paminner den om Supermans hemstad Metropolis och pa natten kanns den mer som Batmans Gotham city. Har finns det helt sjukt mycket skyskrapor och allting ska vara sa stort som mojligt.
Idag var vi uppe i stadens telecom-torn, Menara Kuala Lumpur, som ar 421 meter hogt. Tornet ligger pa en kulle som ar 94 meter over havet sa utsikten var hyfsat snygg.
Har finns varldens tredje hogsta byggnad Petronas Twin towers (tidigare hogst i varlden). Det var ganska maffigt att kika pa dom fran Menara Kuala Lumpur efter som det bara ar nagra hundra meter imellan.
Vi har bara varit har i en hel dag och har tva till sa det kanske kommer lite mer info fran KL.
Vi stannade i Langkawi i fyra natter. Jag sjalv kan inte redogora sa mycket fran dom dagarna eftersom jag spenderade den mesta av tiden pa rummet. Jag fick feber efter forsta natten och lag och fros som en hund trots att det var over 30 grader i rummet. Inge kul. Sjukdom holl i sig i princip tills vi lamnade Langkawi och har nu utvecklats till valdigt ostabil mage. Men men, ar man i asien i nastan 4 manader sa ar man.
Nu ar vi i Kuala Lumpur. Malaysias huvudstad kanns lite som en latsas-stad. Pa dagen paminner den om Supermans hemstad Metropolis och pa natten kanns den mer som Batmans Gotham city. Har finns det helt sjukt mycket skyskrapor och allting ska vara sa stort som mojligt.
Idag var vi uppe i stadens telecom-torn, Menara Kuala Lumpur, som ar 421 meter hogt. Tornet ligger pa en kulle som ar 94 meter over havet sa utsikten var hyfsat snygg.
Har finns varldens tredje hogsta byggnad Petronas Twin towers (tidigare hogst i varlden). Det var ganska maffigt att kika pa dom fran Menara Kuala Lumpur efter som det bara ar nagra hundra meter imellan.
Vi har bara varit har i en hel dag och har tva till sa det kanske kommer lite mer info fran KL.
Funderingar om Thailand.
Nu har jag och Jonne varit pa Koh Lipe i nastan en vecka. A'jojnatan kom igar och fullbordade trion nagon gang vid fyratiden. Vi bokade en till bunge (som for ovrigt ar malade i alla regnbagens farger med motiv som: svampar, majjaplantor, solar etc) at honom pa varat fantastiska "resort". Stallet heter Handicraff bar och ligger mitt pa den storsta stranden har pa on. Stallet kryllar av thaiare med batikbyxor, rastaflator och wayfarer-glasogon. Dom ar alldeles for manga for att dom ska vara dar i kommersiellt syfte. Dom gillar helt enkelt att hanga dar. Over dessa bossar en liten rund kvinna som gar under namnet Mama, kort och gott. Mama sitter och hanger i baren, vid grillen och roker jointar och ryter till ibland. Ett litet aber med stallet ar att dom har spelat samma skivor hela veckan pa hogsta volym mellan 10:00-00:00. Sa vid det har laget ar man ganska trott pa reggae-hits fran 90-talet (las typ UB40).
Idag ska vi lamna Thailand for att ta oss nere till Langkawi pa andra sidan Malaysiska gransen. Efter det ska vi ta oss ner till Kuala Lumpur for att flyga upp till Laos. Har kommer saledes lite funderingar kring landet Thailand:
Gillar ALLA thailandare Kungen?
Nar gar thailandska barn i skolan egentligen?
Hur tjanar regga-thaiare pengar? Tjanar dom pengar?
Hur tillverkar dom Chang Beer (6,4'alkohol)?
Varfor finns inte Chang Beer i systembolagets grundsortiment?
Hur kan gron curry och gron currry smaka helt olika pa likadana stallen?
Vad har thailand for drogpolitik egentligen?
Vad betyder Lai king?
Kan man fa tag pa en fullstandig oversattning pa texten till Do do do do ta tam?
Varfor hor eller ser man aldrig Thailandsk fotboll nar alla har installningen 'YES! Fotball! Verry good!".
Listan kan goras lang. Tror dessvarre det blir fattigt med svar pa just dessa fragor nere i Malaysia. Far forsoka luska nar vi ar tillbaks i Thailand om nagra veckor.
Hej da.
Idag ska vi lamna Thailand for att ta oss nere till Langkawi pa andra sidan Malaysiska gransen. Efter det ska vi ta oss ner till Kuala Lumpur for att flyga upp till Laos. Har kommer saledes lite funderingar kring landet Thailand:
Gillar ALLA thailandare Kungen?
Nar gar thailandska barn i skolan egentligen?
Hur tjanar regga-thaiare pengar? Tjanar dom pengar?
Hur tillverkar dom Chang Beer (6,4'alkohol)?
Varfor finns inte Chang Beer i systembolagets grundsortiment?
Hur kan gron curry och gron currry smaka helt olika pa likadana stallen?
Vad har thailand for drogpolitik egentligen?
Vad betyder Lai king?
Kan man fa tag pa en fullstandig oversattning pa texten till Do do do do ta tam?
Varfor hor eller ser man aldrig Thailandsk fotboll nar alla har installningen 'YES! Fotball! Verry good!".
Listan kan goras lang. Tror dessvarre det blir fattigt med svar pa just dessa fragor nere i Malaysia. Far forsoka luska nar vi ar tillbaks i Thailand om nagra veckor.
Hej da.
Koh Lipe
Jag och Jonne ar nu pa en o dar stranderna ar sa vita att de aldrig blir varma, trots att solen gassar hela dan nar tempen ligger pa over 30grader i skuggan. Sanden ar sa finkornig att den inte ens fastnar mellan tarna. Vattnet ar helt turkost och vi borjar bli brunare an nagonsin.
Det var bara det jag ville skriva.
Det var bara det jag ville skriva.
Scenframtradande och mask i foten.
Efter en del drama ar vi fortfarande kvar pa Koh Lanta. Dramat i fraga ar att Jonatans aldsta bror har fatt dengue-feber. Han har legat inlagd pa sjukan i tva natter och har varit riktigt dalig, men han skrevs tydligen ut idag sa det verkar som om det ar pa battringsvagen. Dengue-febern har fatt familjen Rolfer att tanka om lite och det blir nog nagra dagar fler an raknat pa Koh Lanta, iaf for deras del. Hursomhelst lutar det att jag och Jonne drar ner till Koh Lipe i overmorgon. Sen far vi se hur Jonatan gor.
Igar var den dynamiska trion iaf ivag pa en ny visa-run med var egen privatchauffor Mr Lois. Kanns skont att fa det gjort aven om det inte ar jattekul att sitta i en bil en hel dag har nere.
Under tiden som vi har varit har pa Koh Lanta har vi spenderat de flesta kvallarna pa Why Not Bar i Kantiang bay. Jonne, Palle och Hanna kanner sen tidigare en hel del av folket som jobbar dar och aven agaren Poli. Why Not Bar har varje kvall livemusik, tre thai-killar (en pa sang, en pa elgura och en pa aukustisk gura) spelar varje kvall lite klassiska rockhits uppbackade av en trummaskin. Efter att dom har spelat klart brukar dom fraga om nagon annan vill spela nagot. Vi blev tillfragade eftersom dom sen tidigare visste att Jonne var en riktig fena pa gitarr. Sa forsta kvallen spelade vi tva sakra kort: Save tonight - Eagle-Eye Cherry och Wish you were here - Pink Floyd. Jag sjong och Jonatan och Jonne spelatde gitarr. Det mottogs riktigt bra av publiken pa ca 60 pers och Poli bokade in att vi skulle spela lite fler latar foljande kvall, mot en hel del gratis dricka som betalning. Kapom! sa vi. Sa nasta kvall spelade vi foljande latar:
Don't panic - Coldplay
Heart of gold - Neil Young (ombligatorisk harmonica-spelande, sjalvklart)
Flake - Jack Johnson
Dancing in the moonlight - Thin Lizzy
Pink Floyd - Wish you were here
Vi hade nagra latar till men valde att folja nagon form av "better safe than sorry"-filosofi och korde latar som vi visste att vi kunde. Succen var ett faktum (bland andra var en stor grupp med unga thailandskor fran Bangkok valdigt fortjusta, var av en senare skickade fram en man for att fraga om ett idolfoto pa mig tillsammans med henne, da hon var for blyg for att fraga sjalv. Jag gjorde mitt basta for att inte le som Nick Carter under Backstreet Boys storhetsperiod). Poli sa att vi fick jobba nasta high season om vi ville. Lonen skulle besta av mat, logi, alkohol, nagra bath samt "very many ladies if you play in a band". Lite lockande later det ju, men vi far se hur det blir med den saken.
Nu over till nagot helt annat. Maskar har borjat leva i min vanstra fot! Symptomen yttrar sig pa det viset att tunna, slingriga, roda marken har uppstod mitt pa fotsulan samt under langtan. Dom ser inte bara skumma ut utan kliar aven nagot over javligt. Det ar ungefar som kanslan nar den varsta smartan efter ett getingstick har lagt sig, och den dar kliande varken tar vid. Jag svangde forbi ett apotek uppe i Saladan flickan bakom disken sa, "Yeeees, worms!". "Discusting.." sa jag. Flickan kontrade da med "No worry, eat tablets, three days and the worms are very ded!". Sagt och gjort, sa nu ar kuren paborjad. Vi far hoppas att flickan har ratt.
Puss och hej.
Igar var den dynamiska trion iaf ivag pa en ny visa-run med var egen privatchauffor Mr Lois. Kanns skont att fa det gjort aven om det inte ar jattekul att sitta i en bil en hel dag har nere.
Under tiden som vi har varit har pa Koh Lanta har vi spenderat de flesta kvallarna pa Why Not Bar i Kantiang bay. Jonne, Palle och Hanna kanner sen tidigare en hel del av folket som jobbar dar och aven agaren Poli. Why Not Bar har varje kvall livemusik, tre thai-killar (en pa sang, en pa elgura och en pa aukustisk gura) spelar varje kvall lite klassiska rockhits uppbackade av en trummaskin. Efter att dom har spelat klart brukar dom fraga om nagon annan vill spela nagot. Vi blev tillfragade eftersom dom sen tidigare visste att Jonne var en riktig fena pa gitarr. Sa forsta kvallen spelade vi tva sakra kort: Save tonight - Eagle-Eye Cherry och Wish you were here - Pink Floyd. Jag sjong och Jonatan och Jonne spelatde gitarr. Det mottogs riktigt bra av publiken pa ca 60 pers och Poli bokade in att vi skulle spela lite fler latar foljande kvall, mot en hel del gratis dricka som betalning. Kapom! sa vi. Sa nasta kvall spelade vi foljande latar:
Don't panic - Coldplay
Heart of gold - Neil Young (ombligatorisk harmonica-spelande, sjalvklart)
Flake - Jack Johnson
Dancing in the moonlight - Thin Lizzy
Pink Floyd - Wish you were here
Vi hade nagra latar till men valde att folja nagon form av "better safe than sorry"-filosofi och korde latar som vi visste att vi kunde. Succen var ett faktum (bland andra var en stor grupp med unga thailandskor fran Bangkok valdigt fortjusta, var av en senare skickade fram en man for att fraga om ett idolfoto pa mig tillsammans med henne, da hon var for blyg for att fraga sjalv. Jag gjorde mitt basta for att inte le som Nick Carter under Backstreet Boys storhetsperiod). Poli sa att vi fick jobba nasta high season om vi ville. Lonen skulle besta av mat, logi, alkohol, nagra bath samt "very many ladies if you play in a band". Lite lockande later det ju, men vi far se hur det blir med den saken.
Nu over till nagot helt annat. Maskar har borjat leva i min vanstra fot! Symptomen yttrar sig pa det viset att tunna, slingriga, roda marken har uppstod mitt pa fotsulan samt under langtan. Dom ser inte bara skumma ut utan kliar aven nagot over javligt. Det ar ungefar som kanslan nar den varsta smartan efter ett getingstick har lagt sig, och den dar kliande varken tar vid. Jag svangde forbi ett apotek uppe i Saladan flickan bakom disken sa, "Yeeees, worms!". "Discusting.." sa jag. Flickan kontrade da med "No worry, eat tablets, three days and the worms are very ded!". Sagt och gjort, sa nu ar kuren paborjad. Vi far hoppas att flickan har ratt.
Puss och hej.
Muay Thai pa Koh Lanta
Nu har vi lamnat Phi Phi (iaf for den har gangen) och akt till Koh Lanta. Magkanslan infor nyarsnatten visade sig vara sann och det blev en riktigt bra kvall. En god middag pa Papaya (Phi Phi's basta restaurang), tolvslaget pa svenskhaket Carlitos och sedan fortsatt fest pa anda stranden storsta nattklubb Ibizia. En helhjartad insats, ma jag saga.
Till Lanta kom vi for tva natter sedan. Eller, iaf jag och Andersson. Jonne akte tva dagar tidigare for att mota upp sin syster igen. Igar kom aven hela Jonatans familj hit, sa det ar en riktig liten familjesammankomst man har hamnat i.
Vi bor pa ett ganska lugnt stalle mellan stranderna Klong Nin och Kantiang (ni far ursakta stavningen). Jonatans familj bor pa Klong Nin sa jag gissar att det kommer bli en del pendlande med mopparna som vi har hyrt.
Igar tog vi dessa upp till de lite mer norra delarna av on for aterigen vara lite kulturella. Vi gick namligen pa den lokala Muay Thai-arenan (Muay Thai = Thaiboxning). Palle hade fatt sju st gratisbiljetter av en thaikompis som hade blivit tvungen att kopa dessa av en korrumperad polis, som sjalv inte hade tid att ga. Vi tackade och bugade for tillfallet da dessa biljetter annars ar ganska dyra. Arenan var hyfsat liten; Fyra sma laktare, samt en hel del "ringside" sitsar runt en boxningsring i klassisk stil. Vi uppskattade att det var ungefar 500-600 askadera da stallet var helt utsalt. Matcherna var: tva junior matcher, tva dammatcher, och fyra seniormatcher. Alla matcher gick fulla fem ronder utom tva som avslutades med ganska tidiga knockar. En knock kom i en dammatch dar en sjukt liten tjej fullkomligt mosade den betydligt tyngre motstandaren. Javlar vad tokstryk man hade fatt om man gick upp mot nagon av dom brudarna.
Det var faktiskt riktigt kul att se Muay Thai live, dar boxarna slogs pa riktigt istallet for lojliga uppvissningsmatcher som man stoter pa lite varstans i Thailand. Aven stamningen pa arenan var kul att se, folk har ar tokiga i Muay Thai. Klassiska "hockeymammor" star vid sidan av ringen och skriker ramsor nar deras 14-ariga son forsoker undvika en spark mot sid oskyddade huvud av en jamnarig motstandare. Det kanske later lite val brutalt och surrealistiskt men det ar verkligen en stor del av kulturen har i Thailand. Tvaariga sma barn sitter i mammas eller pappas kna pa laktaren, sa dom lar sig tidigt, helt klart.
Vi far se hur det blir framover med resplaner nu. Det beror lite pa vad Jonatans familj bestammer sig for. Vi far helt enkelt ta ett planeringsmote ikvall.
Aterkommer nar jag vet mer. Harebra'tja!
Till Lanta kom vi for tva natter sedan. Eller, iaf jag och Andersson. Jonne akte tva dagar tidigare for att mota upp sin syster igen. Igar kom aven hela Jonatans familj hit, sa det ar en riktig liten familjesammankomst man har hamnat i.
Vi bor pa ett ganska lugnt stalle mellan stranderna Klong Nin och Kantiang (ni far ursakta stavningen). Jonatans familj bor pa Klong Nin sa jag gissar att det kommer bli en del pendlande med mopparna som vi har hyrt.
Igar tog vi dessa upp till de lite mer norra delarna av on for aterigen vara lite kulturella. Vi gick namligen pa den lokala Muay Thai-arenan (Muay Thai = Thaiboxning). Palle hade fatt sju st gratisbiljetter av en thaikompis som hade blivit tvungen att kopa dessa av en korrumperad polis, som sjalv inte hade tid att ga. Vi tackade och bugade for tillfallet da dessa biljetter annars ar ganska dyra. Arenan var hyfsat liten; Fyra sma laktare, samt en hel del "ringside" sitsar runt en boxningsring i klassisk stil. Vi uppskattade att det var ungefar 500-600 askadera da stallet var helt utsalt. Matcherna var: tva junior matcher, tva dammatcher, och fyra seniormatcher. Alla matcher gick fulla fem ronder utom tva som avslutades med ganska tidiga knockar. En knock kom i en dammatch dar en sjukt liten tjej fullkomligt mosade den betydligt tyngre motstandaren. Javlar vad tokstryk man hade fatt om man gick upp mot nagon av dom brudarna.
Det var faktiskt riktigt kul att se Muay Thai live, dar boxarna slogs pa riktigt istallet for lojliga uppvissningsmatcher som man stoter pa lite varstans i Thailand. Aven stamningen pa arenan var kul att se, folk har ar tokiga i Muay Thai. Klassiska "hockeymammor" star vid sidan av ringen och skriker ramsor nar deras 14-ariga son forsoker undvika en spark mot sid oskyddade huvud av en jamnarig motstandare. Det kanske later lite val brutalt och surrealistiskt men det ar verkligen en stor del av kulturen har i Thailand. Tvaariga sma barn sitter i mammas eller pappas kna pa laktaren, sa dom lar sig tidigt, helt klart.
Vi far se hur det blir framover med resplaner nu. Det beror lite pa vad Jonatans familj bestammer sig for. Vi far helt enkelt ta ett planeringsmote ikvall.
Aterkommer nar jag vet mer. Harebra'tja!
"Phi Phi Don, oh Phi Phi!"
Efter tre natter pa Phi Phi sa ar det dags att fira nyarsafton. Kan inte lata bli att tanka pa hur annorlunda den har dagen har varit jamfort med vad den skulle ha varit hemma. Vi vaknade riktigt sent alla tre. Vi satt uppe lange igar och snyltade pa Gurras skona veranda (dom bor lojligt mycket dyrare an vi) tillsammans med en irlandska som heter Sarah och hade en liten snabbkurs i svenska. Hon tror forovrigt numera att "Galen potatis!" ar det overlagset mest anvanda uttrycket i den svenska spraket. Eftert sovmorgonen hasade vi oss ivag och at lite farang-mat (las "icke Thai-mat"). Jag at resan forsta pasta, en carbonara som verkligen inte kommer ga till historien som en av dom battre. Efter brunchen gick vi ner till stranden och jatteslappade. Hann aven med att dominera Gurra och hans polare i frisbeekastning nar lagvattnet kom in. Grymma handleder.
Efter stranden var det lite fonstershopping som gallde i alla kladesaffarer som finns har. Ambitionen var att kopa nagot till ikvall eftersom alla mina battre plagg fortillfallet ar smutsiga. Det gick at helvete sa jag far lana nagot av Andersson (Jonatan Rolfer) tills ikvall. Det tackar jag for.
Hemma hade man formodligen vaknat lika sent, gatt upp atit gammal julmat, kollat tv-repsiser och sedan bli overtaggad for en nyarsfest som alltsom oftast inte blir som man har tankt sig. Kanske inte helt trist det med, iofs, men forra nyar var fan chockbojrt. Minns att middan hemma hos Falk var bra. Efter det gick det utfor och slutade med att man knallade hem fran hammarbyhojden i snomodden klockan halv 5 nanting, ensam som en sommarkatt i oktober.
Jag hoppas verkligen er nyar hemma blir battre i ar, och att nyarsfesterna for en gangs skull lever upp tillforvantningarna. Har pa Phi Phi ar det just nu lite beslutsangest vart man ska ga efter sjalva nyarsmiddagen. Finns liksom for manga stallen att valja pa. Men det loser sig nog till det basta. Det kanns sa.
Gott nytt ar, krup!
Koh Chang och Koh Jum.
Sedan jag skrev sista gangen har vi hunnit med en heeeel del. Har kommer ett litet askplock pa vad som har hant sen sist.
Varit pa Koh Chang.
Akt rekordlang bussresa (Totalt typ 26 timmar).
Traffat Jonnes mamma, syster och systers pojkvan pa Koh Jum.
Traffat tre broder vid namn Nut, Nat, och Nit och deras kompis Joe Joe.
Lart mig hur en del thailandare valjer att "varma upp" innan en viktigt fotbollsmatch.
Kollat pa en match i lokala Preimer league. Koh Jum mot grannon. Koh Jum vann pa straffar, 7-6.
Firat jul.
Varit pa fest.
Skakat hand med en maffiaboss.
Atit valdigt stark mat.
Sovit pa en longtail (vi var strandsatta och tvugna att vanta in tidvattnet).
Tagit lojligt manga sovmornar.
Varit i Malaysia pa visarun.
Idag aker vi till Phi Phi. Ska forsoka komma igang och skriva lite mer nu nar man har tillgang till internet.
Nung pang ping, nuj jam! = Toast with jam and butter!
Sawadee kraaaaap.
Bloggen tar semester i nagon vecka.
Jag kommer inte kunna skriva nagot pa en vecka ungefar pga att vi inte kommer ha nagon tillgang till internet. skriver mer efter julhelgen!
