rasmusisydostasien

Mycket visar sig ha förändrats på Koh Tao på fäder fem år sen jag var här sist. Själva utelivet på Sairee beach upplever jag som ungefär 10 ggr mer hektiskt nu. Om detta är en fullständig sanning eller om det handlar om att jag är äldre låter jag vara osagt. Dock kan jag med säkerhet säga att ön är mycket mer exploaterad nu. August som vara här för tre år sedan upplever även han samma sak. Överallt finns barer, shoppar och minimarts. Restaurangerna är många och serverar mat med influenser från hela världen (vi har bl.a. ätit mexikanskt, italienskt och australiskt). På sätt å vis är det lite tråkigt när det genuina försvinner, samtidigt som jag själv mer än de flesta har varit med och bidragit till detta med alla mina resor till Thailand. Men det är väl så. Är något otroligt fint så kommer vi, turisterna.

För det är ju det Koh Tao, otroligt fint. Bland det allra finaste jag sett i Thailand, när allt kommer omkring. Vi har hunnit se mycket av det fina under den dryga veckan vi har varit här. Vi har låt båtutflykt till Nang Yuan, omnämnd som en av världens finaste öar. Väl där var det trångt med folk men under eftermiddagen blev det lite lugnare.
Jag, Danielle, Lotta och August hyrde moppe en dag och åkte runt på den sydöstra delen av ön. Mycket branta backar och lite blåsigt men i det hela en riktigt gulddag.
Många slappa dagar på stranden har det även blivit. Tyvärr har de allra flesta av oss upplevt en del illamående och krämpor så det är inte alltid vi har varit hela gänget samlade.
Vi gjorde ett tappert försök att åka allihop med longtail runt ön sista dagen. Tyvärr blev Robyn sjösjuk efter första stoppet och fick ta en taxi hem. Positivt var att vi innan dess allihop hann snorkla med hajar. Dom finns kvar på samma plats som förra resan.

Idag åkte halva gruppen hem, nu är det bara jag, Elina, Lotta, Johan och Camilla kvar. Kommer sakna Danielle, och dom andra med såklart. Samtidigt är det skönt att vara en liten mindre grupp när man ska bestämma saker. Känns lite som det är en ny resa som börjar nu. Än så länge har den första resan varit guld!

Jag som lovade att skriva ofta får väl helt enkelt konstatera att jag hittills har misslyckats med detta. Anledning har varit händelserika dagar och en hel del dåligt WiFi.

Full Moon party blev som väntat ganska stökigt. Vi satte oss dock hela gänget i en liten ring utanför den mustigaste folkmassan under själva partyt. Detta bidrog till att vi alla hade en rendezvous point när någon hade försvunnit iväg på egna äventyr. Vi lyckades ändå inte hålla ihop hela gänget men som av en magisk slump hamnade vi alla på samma taxi hem ungefär vid fem-rycket.

Resterande dagar på Koh Phangan har vi hunnit med två taxi utflykter. En till Mae Haad, en fin strand med en passage som leder över till en liten ö vid lågvatten. På Mae Haad åt vi stark mat och drack en hel del öl.
Den andra utflykten gick med taxi till lite olika platser på ön. Vi hann med; strand, matmarknad, djungel/vattenfall och ett tempel. Mycket trevligt!

Nu har vi lämnat Koh Phangan för Koh Tao och vår vän Karl-August har anslutit. Resan över till ön var rätt så vidrig med många passagerare som spydde. Jag själv klarade med från sjösjuka men en fransman spydde på mig och Danielle. Jag fick lite kräks på mitt arm och mitt ben, med några stänk i ansiktet. Han skämdes och bad om ursäkt. "Not your fault!" sa jag. Som leg. sjuksköterska är man ju ganska cool, häftig och van vid spyor.

De två första dagarna här bor vi jättelyxigt eftersom det var helt fullbokat på de ca 20 andra ställena vi kollade på, men imorn byter vi till något billigare. Jag och Danielle funderar så huvudena värker om vi ska ta dykcert eller inte. Vore ju väldigt kul att passa på när vi väl är här, samtidigt som det tar ca 3-4 dagar som vi missar med andra roligheter. Vi måste ta ett beslut ikväll helt enkelt.

Just nu ligger jag själv vid poolen och dricker öl. Alla andra tar massage. Inte min kopp te, men jag kanske borde testa. Mycket snack om det där ju.

Ska försöka skriva snart igen. Puss och kram!

Igår kom vi äntligen fram till Koh Phangan. Resan gick egentligen kanon, men i vanlig ordning hade undertecknad svårt att somna på flyg osv. så det blev nästan 30 timmar utan sömn igår.

Jag och Danielle checkade in i en bungalow som till vår glädje visade sig ligga tio meter från stranden. Ligger faktiskt i sängen och hör vågorna nu, inte illa. Resten av vår reseskara bor på ett hotell ett par hundra meter bort. Det var tydligen också schysst, kul för dom! Dom har pool, det har inte vi. Vi har balkong/uteplats, det har inte dom. Så ikväll blir det lite förfest hemma hos oss innan vi åker iväg till andra sidan ön för att titta på Full Moon. Just titta på för vi väl se hur det blir med. Jag kanske deltar också (förmodligen självklart) men jag har ju gjort det där en gång och känner mig lite mätt sedan dess. Men jag får väl låtsas att jag är 20 ung och fräsch igen.

Nu ska jag gå till Sleven och köpa en nudelkopp till frukost! Hej!

Nu ar vi i Qatar! I knappt fyra timmar till. Busigt.

Ikvall aker vi hem. Planet gar fran Bangkok klockan 20:05 lokal tid. Efter en ca 6 timmar lang flygning till Doha kommer vi vara tvugna att sitta och hanga pa den trakiga flygplatsen dar i drygt 14 timmar. Sen bar det av hem till Stockholm pa den sista etappen. Egentligen borde jag kanske skriva nagot sista, storslaget sumeringsinlagg har men det orkar jag verkligen inte. Istallet kommer nagot mer lattsamt. En lista pa alla olsorter vi har arbetat oss igenom under hela resans gang! Hall till godo! 

Chang (Thai)
Chang draught (Thai) *Faktiskt en flaskol, trots namnet.
Singha (Thai)
Cheers (Thai)
San Miguel (Thai, Vietnam)
Heineken (Thai, Vietnam, Malaysia)
Tiger (Thai, Vietnam, Kambodja, Malayasia)
Larue (Vietnam)
Bia Hanoi (Vietnam)
333 "Bababa" (Vietnam)
Bia Hoi (Vietnam)
Halida (Vietnam)
Sai gon (Vietnam)
Zorok (Vietnam)
BGI (Vietnam)
Huda (Vietnam)
Dan Viet (Vietnam)
Angkor (Kambodja)
Anchor (Kambodja)
Klang (Kambodja)
Special (Kambodja)
Royalgo (Kambodja)
Crown (Kambodja)
Gold (Kambodja)
Black panther (Kambodja)
Myanmar lagerbeer (Malaysia)
Skol (Malaysia)
Sapporo (Malaysia)
Royal Stout (Malaysia)
Carlsberg (Malaysia, Laos)
Beerlao (Laos)
Beerlao Dark (Laos)

32 st. Inte-illa-hinkat!

Nu var det daligt langesen jag skrev igen.

Efter Koh Tao delades hela ganget upp. Mirjam och alexandra akte pa vidare aventyr upp till Laos, jens och Ludde stannade kvar for att lara sig att dyka och Jonne och Jonatan akte tillbaka till vastra sidan av Thailand igen for att hanga pa Koh Jum. Kvar var jag och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Som tur var traffade jag min klasskompis fran gymnasiet, Zara, och hennes kompis Rebecca som hade planerat att dom skulle till Koh Phangan efter Koh tao. Eftersom jag kande att det var synd och skam att vi inte sag mer han Fullmoonstranden senast vi var dar bestamde jag mig for att hanga med i nagra dagar.
Vi valde att bo pa en lugn strand som heter Haad Salat uppe i nordostra delen av on. Dar hittade vi ett riktigt skont boende med skona thaiare och den hittills mest intresseanta fireshow jag nansin sett.
Vi hyrde aven moppar en dag for att se mer av on, sa det kandes bra.

Nu ar den manliga delen av den tidigare sjumannagruppen som forst slot upp pa Koh Phangan aterforenade. Jag, Jonatan, Jonne, Jens och Ludde bor nere pa Kantiang bay pa Koh Lanta for nagra dagar nu. Planen ar val egentligen att inte ha nagon plan utan att bara sola och slappa. Det ar mycket mojligt at vi aker pa nagon battur eller liknande for att inte vara ryggar ska vaxa fast i sangen eller pa stranden.

Vi har inte helt bestamt nar vi lamnar solen och beger oss upp till Bangkok men det lutar at att vi aker nattag antingen den andra eller den tredje. Det kanns jobbigt snart..

Nu var det lojligt lange sen jag skrev. Det har helt enkelt varit fullt upp sen senast. En kort resume kommer har:

Efter den tidigare omskrivna bussresan var vi i Luang Prabang i tre natter. Det var en mycket fin stad vars aldre delar ligger pa en liten halvo dar Mekong delar och ger vatten at en biflod vars namn jag inte kommer ihag. Vi tittade pa en del tempel och sag aven ett lojligt fint vattenfall som vi badade i.

Vi tog ganska tidigt det gigantiska beslutet att flyga fran Luang Prabang ner till Bangkok. Det var inte speciellt billigt, men vi kom fram till att det var vart det anda. Hade vi valt landvagen hade vi blivit tvugna att stanna i Vientiane i tva hela dygn pga visastrul. Aven det hade ju kostat en del pengar. Sa efter en okristligt, men klassiskt buddistiskt (buddistiska munkar gar upp varje morgon kl 5-6 for att fa mat) tidig morogon flog vi fran Luang Prabang till Bangkok vid 08:00. Det kandes lite absurt att vara dar pa knappt tva timmar nar det hade tagit flera dygn om vi tagit landvagen.

Val i Bangkok bokade vi nattbuss direkt ner till Koh Phangan, sa det blev bara 7-8 hektiska timmar pa Khao san road. Bussresan ner var skitttrakig och somnlos eftersom vi hamnade framfor resans hittills overlagset storsta idioter. Ett gang tatuerade dalmasar som satt och sop och skrek i baroverkropp hela natten. Nangang vid halv 5 pa morgonen gick dom ner for att snorta kokain pa busstoan. Obeskrivligt dumma i huvudet var dom. Man skamdes inte sa lite for att vara svensk just da.

Nar vi antligen kom fram till Koh Phangan motte vi upp med MIrjam och Alexandra som hade varit grymma och kollat upp boende at oss pa den annars valdigt fulla Haad Rin beach. Senare kom aven Jens och hans kompis Ludde for att sluta upp med oss. Sedan dess har vi mer eller mindre hallt ihop. Pa Koh Phangan blev det vaaaldigt mycket festande och det ar svart att ga in pa detaljer om sjalva fullmoon eftersom hela upplevelsen var rejalt sjuk. Tank er ett dansgolv (stranden) med drygt 10000 pers som haller pa i ett dygn sa kanske ni narmar er en bild av hur det var.
Idag har vi tagit oss till Koh tao och an sa lange har jag ingen riktigt uppfattning om on. Jag ar lite smasugen pa att hyra moppe imorn for att se mig omkring lite. Aterkommer mer om det senare.

Hajk Hajk!

Det ar tydligt att vi har olika uppfattningar om vad VIP innebar i olika delar av varlden. Jag och Jonatan har idag fardats med VIP-Buss mellan staderna Vang Vieng och Luang Prabang.
Nar vi forst kom till busstationen var bussen redan full av manniskor, men jag tankte anda att det kunde vara smart med ett toabesok innan den sex timmar langa bussresan (las plus minst nagon timme, ALLTID i asien). Nar jag sedan kom tillbaka till bussen fanns det inga lediga saten kvar, trots att klockan annu inte hade slagit 10:00 da bussen skulle ga. Jonatan hade lyckats klamma sig ner i ett sate langst bak i mitten. Jag tittade undrande pa herren som tog emot folks biljetter. "Oh, full. Sorry. Wait, you sit here!". Mannen pekar da pa ett litet, utfallbart sate som brukar finnas allra langst fram i vissa bussar. Satet var allt annat an inbjudande med benutrymme som hade skavt knana av vilken tioarig Laoflicka som helst. Ryggstodet lutade, men at fel hall, sa att man var tvungen att sitta med ryggen i en svagt framatbojd position hur man an gjorde. Jaha, vad fan gor man? Dom kommer ju knappast trolla fram ett nytt sate och vad hjalper det att klaga. Sa jag slog mig ner och onskade att jag hade en langd som mer motsvarar medellangden i Laos an i Sverige.
Det var nu det riktigt intressanta borjade. Jag far order att resa pa mig (eftersom min stol maste fallas upp och jag ga ut ur bussen sa fort dorren oppnas. Sa mycket for mina planer om somn..). Nu ska det in locals pa bussen, det ar namligen bara turister som har ratt till ett riktigt sate. Sa man lyfter pa plaststolar for tre personer i mitt uppgangen, plus att en kille valjer att stalla sig i trappen till bussdorren, ca tre cm brevid mig. Han ler och ger tummen upp, nu aker vi! Sa dar sitter jag, i mitt minimala obekvama sate, med 7 timmars resa framfor mig, inklamd mellan chaufforen, en man pa en plaststol samt en kille staendes i praktiken pa mig. Det hela var sa komiskt att jag inte ens kunde bli sur. Nu kan det iaf inte bli varre. Eller..

Efter ca tjugo minuter stannar vi till vid vagkanten dar det star ca 15 barn och ett gang foraldrar. Barnen ar smutsiga, glada och lojligt gulliga i alla aldrar. Det visar sig att tre barn, deras foraldrar, ytterligare tva vuxna samt fyra gigantiska sackar med ris ska in i bussen. Det finns ju ingen mer plats?! "Joda, in med nagra plastspallar till, nagon kan sitta i knat, det gar att sitta tva brevid han morkhariga turisten langst fram pa golvet, osv..". Sa jag hjalper att bara in ungar och rissackar i bussen sa gott jag kan. En hel del aldre turister i bussen borjar nu gnalla, men laoitsierna (hur fan sager man??) bara garvar. Jag garvar ocksa och kanner mig lite som en i ganget, jag sitter ju fan sa mycket varre en den dar feta fransosen som har ett eget sate(!) vid fonstret.

Vagen mellan Vang Vieng och Luang Prabang er en san dar extrem serpentinvag som gar over ett bergsmassiv med flera toppar som latt nar over tvatusen meter. Jag har till min fordel att sitta langst fram sa att jag kan folja vagen och njuta extra mycket av utsikten som ar helt sjuk. Trakigt nog klarar inte de sma barnen av alla svangar lika bra som de vuxna, och snart spyr alla tre och grater i kapp en halv meter bakom min axel. Jag duckar for spyorna och hjalper till att skicka plastpasar och papperstussar till de stackars foraldrarna som gor allt vad dom kan for att fa barnen att ma battre.
Efter sju drygt sju timmar, en overkord hund och en overkord anka var vi antligen framme. Den helt klart sjukaste bussresan hittills i mitt liv, eller som en brittiskt forfattare sa under en kisspaus "Thats just a good hardcore Lao-experience for you, mate!".

Sista dagarna i KL strosade vi unt i staden och kolla pa gigantiska kopcentrum, pa china town och pa Malaysias nationalmoske. Dar fick vi en lang lektion om islam av en liten man som var oerhort kunnig (han citerade ordagrant stycken fran koranen samt nya och gamla testamentet hela tiden..). Mannen var valdigt saker pa sin sak, som var islam.

Nu ar vi i Laos och den mytomspunna staden Vang Vieng. Vi var tva natter i Vientiane och jag tyckte huvudstaden var mysig. Vi gjorde inte speciellt mycket dar utan tog det mesta lungt. Jag och Jonne gick och bowlade och det var lojligt jamt.
Vang Vieng ar en liten stad vi floden som bara kretsar kring backpackingtursim. Hit aker folk for att festa och for att testa pa tubing. Tubing gar ut pa att man hyr en uppblast innerslang pa ett traktordack, aker upp nagon km langst floden och sedan glider ner pa dacket for att besoka en massa stora barer som ligger med ca 50 m mellanrum. Vid barerna spelas sjukt hog musik och folk beter sig som folk gor nar man dricker buckets och valdigt manga ol. Varje bar har diverse linbanor, slanggungor och rutshckanor som man kan testa pa och slanga sig ut i vattnet. En bara har aven en stor pol dar man kan testa pa gyttjebrottning. Det hela later sakert ganska sjukt och simpelt (vilket det verkligen ar), men det ar ocksa lojligt kul.
Jonne belv allmant osugen pa att festa verkade det som, sa nu ar det bara jag och Jonatan i ett par dagar. Sen aker vi upp och stralar samman med Jonne i Luang Prabang dit han akte i morse. I Luang Prabang ska vi forsoka oss pa lite serios trekking ar det tankt. Har dessvarre hort att det ar lite for torrt for att alla fina vattenfall ska vara i toppform. Far se hur det ar med den saken.

Hejdoj!

Nytt land, och ny tidszon markte vi efter ungefar ett dygn i Malaysia. Sa kan det ga.
Vi stannade i Langkawi i fyra natter. Jag sjalv kan inte redogora sa mycket fran dom dagarna eftersom jag spenderade den mesta av tiden pa rummet. Jag fick feber efter forsta natten och lag och fros som en hund trots att det var over 30 grader i rummet. Inge kul. Sjukdom holl i sig i princip tills vi lamnade Langkawi och har nu utvecklats till valdigt ostabil mage. Men men, ar man i asien i nastan 4 manader sa ar man.

Nu ar vi i Kuala Lumpur. Malaysias huvudstad kanns lite som en latsas-stad. Pa dagen paminner den om Supermans hemstad Metropolis och pa natten kanns den mer som Batmans Gotham city. Har finns det helt sjukt mycket skyskrapor och allting ska vara sa stort som mojligt.
Idag var vi uppe i stadens telecom-torn, Menara Kuala Lumpur, som ar 421 meter hogt. Tornet ligger pa en kulle som ar 94 meter over havet sa utsikten var hyfsat snygg.
Har finns varldens tredje hogsta byggnad Petronas Twin towers (tidigare hogst i varlden). Det var ganska maffigt att kika pa dom fran Menara Kuala Lumpur efter som det bara ar nagra hundra meter imellan.
Vi har bara varit har i en hel dag och har tva till sa det kanske kommer lite mer info fran KL.

Nu har jag och Jonne varit pa Koh Lipe i nastan en vecka. A'jojnatan kom igar och fullbordade trion nagon gang vid fyratiden. Vi bokade en till bunge (som for ovrigt ar malade i alla regnbagens farger med motiv som: svampar, majjaplantor, solar etc) at honom pa varat fantastiska "resort". Stallet heter Handicraff bar och ligger mitt pa den storsta stranden har pa on. Stallet kryllar av thaiare med batikbyxor, rastaflator och wayfarer-glasogon. Dom ar alldeles for manga for att dom ska vara dar i kommersiellt syfte. Dom gillar helt enkelt att hanga dar. Over dessa bossar en liten rund kvinna som gar under namnet Mama, kort och gott. Mama sitter och hanger i baren, vid grillen och roker jointar och ryter till ibland. Ett litet aber med stallet ar att dom har spelat samma skivor hela veckan pa hogsta volym mellan 10:00-00:00. Sa vid det har laget ar man ganska trott pa reggae-hits fran 90-talet (las typ UB40).

Idag ska vi lamna Thailand for att ta oss nere till Langkawi pa andra sidan Malaysiska gransen. Efter det ska vi ta oss ner till Kuala Lumpur for att flyga upp till Laos. Har kommer saledes lite funderingar kring landet Thailand:

Gillar ALLA thailandare Kungen?
Nar gar thailandska barn i skolan egentligen?
Hur tjanar regga-thaiare pengar? Tjanar dom pengar?
Hur tillverkar dom Chang Beer (6,4'alkohol)?
Varfor finns inte Chang Beer i systembolagets grundsortiment?
Hur kan gron curry och gron currry smaka helt olika pa likadana stallen?
Vad har thailand for drogpolitik egentligen?
Vad betyder Lai king?
Kan man fa tag pa en fullstandig oversattning pa texten till Do do do do ta tam?
Varfor hor eller ser man aldrig Thailandsk fotboll nar alla har installningen 'YES! Fotball! Verry good!".

Listan kan goras lang. Tror dessvarre det blir fattigt med svar pa just dessa fragor nere i Malaysia. Far forsoka luska nar vi ar tillbaks i Thailand om nagra veckor.

Hej da.